Publicerat: / Ridskola & Hästar

Ologisk rädsla

Jag har en helt ologisk rädsla för björnar. Jag vet inte varför men jag har så länge jag kan minnas alltid varit lite nervös när jag är ute i skogen. Och det borde ju bli bättre ju mer en utsätter sig för rädslan. Jag är ju tex alltid ute och rider i skogen, i ett område där det, iallafall förra sommaren/hösten, syntes spår av ganska närgångna björnar.
 
Hos förra medryttarhästen hade de sett en björn bara på andra sidan vägen och där hade jag inte så många val än att rida i skogen. Så jag satsade på att vara högljud. Jag köpte en björnbjällra, jag pratade, sjöng och visslade. Det gör jag fortfarande. Alltid lika kul när man möter nån och där sitter jag på en häst och ylar.. =)
 
Det har tack och lov inte gjort mig helt "handikappad", jag rider ju ut i skogen ändå för jag vet att risken att stöta på en björn är otroligt liten men det hade varit så skönt om jag slapp ha det i tanken hela tiden.
 
 
Är det bara jag som är så här paranoid??
 
 
 
 
 Såhär mysigt hade vi sist i skogen.

Publicerat: / Ridskola & Hästar

Kall ridtur

 
Jag hade ingen större lust att rida idag, jag har ju som sagt hamnat i en liten svacka, men jag kände att jag måste f*nimej rycka upp mig och Stanny har gått väldigt lugnt den senaste tiden så både han och jag behöver röra på oss!
 
Det gick super! Lite kallt, 15 minusgrader, men det gick bra och Stanny var hur duktigt som helst! Jag förväntade mig att han skulle vara världens piggelin men nä. Han stod och sov när jag gjorde iordning honom och när vi red ut så kunde jag ha halvlånga tyglar hela ritten i både skritt och trav. Jag tränade på att han skulle lyssna på så små hjälper som möjligt och mycket på rösten och jag tror aldrig det har gått så bra förut!  Finaste sötnöten!! ♥
 
Det känns som att jag är påväg upp ur svackan!
 
 
Gammal bild. Telefonen tyckte det var för kallt idag..
 
 

Publicerat: / Allmänt

Svacka

Den årliga svackan är här!
 
Ja tyvärr så verkar det vara nått som återkommer varje år. Det var samma sak för nästan exakt 1 år sen. Då tappade jag nästan allt intresse för hästar och ridning. Men skillnaden i år är att jag vet att det kommer gå över så jag behöver inte börja fundera om jag ska sluta rida Stanny, hitta en annan häst eller sluta rida helt och hållet. Det är bara att härda.
 
Jag kan tänka mig att det är ganska vanligt att känna så här vid den här tiden av året. Speciellt nu när det varit så trist väder. Men det gäller nog inte bara hästmänniskor, jag tror det är många som känner av vinterdeppresionen. Man får försöka tänka positivt! Vi är ju på rätt sida av året nu och dagarna blir längre och längre. Solen går upp tidigare och går ner senare för varje dag som går.